Bibeln består av mängder med profetior som Gud inspirerat sina utvalda tjänare att skriva ner och sprida vidare. Det är främst dessa som är upphovet till denna blogg. Det finns en profetia som är oerhört stark, som beskriver Jesu liv, död och uppståndelse i detalj. Denna profetia hittar vi i Jesaja 53. Betänk att denna profetia kom till Jesaja ca 750 år innan Jesus födelse. Vad passar bättre än att inleda 2018 års bloggande med denna fantastiska profetia.

Vem trodde vår predikan? För vem blev Herrens arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom.

Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun.

Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte betänker att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks brott?

Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död, för han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun.
Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida.

När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja ska ha framgång genom hans hand.
Genom den möda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds.

Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och han bär deras skulder. Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka ska han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och räknades bland förbrytare, han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe.

Jesaja 53:1-12

Om Jesaja

Jesaja (”Herren är frälsningen”) fick sin kallelse 740 f Kr och förkunnade sedan i Jerusalem under ca 50 år, särskilt under kungarna Ahas och Hiskia. Enligt traditionen blev han ihjälsågad som martyr under Manasse någon gång efter 686 f Kr.

Under Jesajas tid levde Juda rike i yttre välgång, och den religiösa aktiviteten var stor. Men folket levde samtidigt i oärlighet, avguderi och förakt för Herren, vilket fördömdes av Jesaja och hans samtida Mika, Hosea och Amos. I bokens centrum står den stora assyriska invasionen år 701 f Kr. I den första delen beskrivs vad som leder fram till invasionen: folkets synd och bristande tillit inför hotet först från Damaskus år 735 f Kr och sedan från Assyrien.